AISAB i Malou efter tio

Anna och Viktoria, båda specialistsjuksköterskor på AISAB, representerade vår verksamhet och det arbete vi utför – dag som natt, under dygnets alla timmar. Det blev ett samtal om yrkesrollen, hur det är att arbeta patientnära i en pandemi, risken att utsättas för hot och våld – och om terrorattacken för exakt fyra år sedan. Då besöket hos Malou sammanföll med dagen för terrorattacken på Drottninggatan för fyra år sedan ledde samtalet in på de upplevelser som både Anna och Viktoria bär med sig från den dagen. 

Förberedd på det okända 

Viktoria var med i den första ambulansen som kom till platsen. Hon minns speciellt känslan av att vilja vända när hon såg förödelsen på Drottninggatan, men med sin yrkesroll var det självklart att stanna och agera professionellt. Man samlar sig, tar ett djupt andetag och fokuserar på uppgiften. 
Arbetet inom ambulanssjukvården ställer höga krav då man hela tiden måste vara förberedd på det okända. För att klara detta och kunna utföra sitt jobb krävs utbildning, träning och mental förberedelse. 

– Vi är där för att hjälpa. Men vi vet aldrig vad vi kommer att möta på en olycksplats.

Anna och Viktoria lyfte också problemet med att ambulanspersonal på grund av sekretess inte får veta om patienten har en historik av att vara våldsam och hotfull mot blåljuspersonal. Därför kan det finnas en risk att ambulanspersonal utsätts för hot och våld i sitt arbete.

Viktigt med kamratstöd

Hur hanterar man upplevelser som den på Drottninggatan? Viktoria minns att hon först dagen därpå efter att hon gått av sitt arbetspass, kunde ta in det hon varit med om. Anna tog upp vikten av att få prata av sig med sina kollegor – eller med en av AISABs kamratstödjare, en kollega med särskild utbildning i krisstöd. 

– Att ta en kaffe och prata av sig med någon som förstår, betyder mycket, utöver den professionella hjälp som finns. 

Utmaningar under pandemin

Under den pågående pandemin har jobbet blivit svårare på många sätt. Inte minst det faktum att smittorisken försvårat det patientnära arbetet. Anna förklarar: 
– I normala fall är vi nära våra patienter och vi kan använda kroppsspråk och beröring för att kommunicera. Det är ännu viktigare för de patienter som kanske inte förstår språket eller har en hörselnedsättning. Med skyddsmask och skyddsutrustning är det så klart mycket svårare.

Självklart yrkesval

Trots utmaningar har deras yrkesval varit självklart. Både Anna och Viktoria är eniga om det som lockar i yrket.

Anna: Jag älskar det här jobbet. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Att träffa människor i hela spannet av åldrar och händelser. Vi kommer rätt in i deras vardag. 

Viktoria: Problemlösningen, känna att jag utmanas i kompetens, att jag faktiskt kan göra skillnad och hjälpa människor.

Se klippet om Anna och Viktoria