Anestesisjuksköterskan Petra

-Jag är ursprungligen från Umeå och har alltid velat bli polis eller socionom. Jag ville absolut inte bli sjuksköterska. Så jag läste upp mina betyg och kom in på socionomlinjen. Det hela vände dock när jag kom in på socionomprogrammet, och skulle operera min hand. Innan operationen träffade jag en riktigt otrevlig sjuksköterska och tänkte: "Stackars patienter som kanske är rädda inför ett sjukhusbesök, som dessutom träffar otrevlig personal. Nej, nu ska jag bli sjuksköterska!" 
 
Jag flyttade ner till Stockholm och tog sjuksköterskeexamen 2004 från KI. Redan under praktiken kom jag i kontakt med anestesisjuksköterskor och tyckte att det var kul. Sedan flyttade jag till Göteborg och jobbade på Sahlgrenska mellan 2005 och 2012. Under tiden, blev jag antagen på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård vid Göteborgs Universitet och blev färdigutbildad anestesisjuksköterska 2009. Jag jobbade på operation på Sahlgrenska och kollegorna på sjukhuset lockade mig till ambulanssjukvården. Det var framförallt utomhusmiljön och variationen som lät frestande.
Jag började jobba på AISAB 2018, samtidigt som jag jobbade på anestesin på Karolinska sjukhuset.
När patienterna blir lugna och trygga blir jag gladast och stoltast på jobbet. I ambulansen kan vi fokusera på en patient och optimerar vården för just den här patienten, viket är en lyxig situation för en sjuksköterska. Jag trivs med att möta olika patienter, allt från äldre till yngre med olika behov.

Specialiserad på luftvägar

En anestesisjuksköterska i ambulansen är specialiserad på luftvägar. Annars gör vi precis samma arbete som övrig ambulanspersonal. Man ställs inför nya situationer hela tiden som ska bara lösas.

Det är ju roligare att jobba på ambulansen än på sjukhus eftersom det krävs lite mer av en då mycket ska lösas rent praktiskt. I sjukhusmiljö behöver man bara trycka på en knapp och hjälp kommer in. Men på ambulansen ställs andra krav, eftersom vi är oftast den första enheten på plats. Vi måste hämta upp någon som kanske har hamnat i ett dike eller någon som bor högst upp i en våning utan hiss. Vi måste vara lösningsorienterade på ett helt annat sätt.

Tryggt och lugnt

En tidig morgon åkte vi på strokelarm. En man i 60 års åldern föll ihop i sovrummet och sambon ringde efter ambulansen. Han låg hjälplös på golvet. Så vi tog honom till sjukhuset. Tre dagar senare fick jag veta att han klarade sig och åkte hem själv, vilket kändes oerhört bra att få höra!
 
Som anestesisjuksköterska är man van att se att allt kan vända väldigt snabbt, att patientens tillstånd förvärras plötsligt. Med mina erfarenheter och specialistkompetens så hoppas jag att patienterna och kollegorna känner sig trygga.
När patienterna blir lugna och trygga blir jag gladast och stoltast på jobbet.

Testa och sök

För många av kollegorna har ambulansen varit en självklarhet, men inte för mig. Därför är jag glad att jag blev övertalad till att söka till AISAB och prova på ambulansyrket. Det är mer varierande och annorlunda än att jobba inne på sjukhus. Gillar man spännande variation tycker jag absolut att man skall söka till AISAB; och "hela resan" börjar med en innehållsrik 10 veckors utbildning!